Den
statlig finansierte oppdragsforskningen som gjelder klimautviklingen har vært på ville
veier i mange år. Oppdraget har tydeligvis vært å finne at menneskene er
ansvarlige for en farlig global oppvarming grunnet våre utslipp av klimagassen
CO2. Byråkratiet betaler om man finner en slik sammenheng – forskningsmidlene sitter ikke så løst om man peker på andre viktige faktorer som sola, endringer i solaktiviteten, kosmisk stråling, endringer i
skydekket, urban oppvarming som påvirker temperaturdata, endringer i
vannregimet rundt om i verden (vanndamp er en klimagass), skogrydding, endring
i beplantning og mange andre faktorer.
Det er
derfor ikke til å undres over at stadig flere av forskerne befinner seg i et
"ekkokammer" der de tror stadig mer på sine politikerbestilte "forskningsresultater".
De har
kommet frem til at den globale oppvarmingen skal gi størst påvirkning i de polare strøk. Dette har gitt seg en del
sære utslag. I 2007/2008 var det et forskerteam som fant ut at sommerisen i
nord ville være totalt forsvunnet innen år 2013 – eller i alle fall 2015. De
hadde brukt 280 millioner kroner for å finne ut dette, så her var det ingen
grunn til å tvile (sarkasme!).
I 2013
arrangerte professor Chris Turney fra Australia en ekspedisjon til Antarktis
til for å ære Sir Douglas Mawson som seilte til Antarktis i 1913 uten å støte
på is. Chris Turney hadde fått med seg "klimaforskere", et
presseoppbud som skulle dekke "global oppvarming" samt betalende
turister. Hensikten med turen var egentlig, i følge professoren, å vise hvordan
global oppvarming påvirket planeten. Vitsen var å skape mest mulig publisitet
for å skremme frem mere midler til "kampen mot global oppvarming".
Nå var
det uendelig mere is i 2013/2014 enn det hadde vært i 1913. Dette medførte at
pr.-stuntet kjørte seg fullstendig fast. Skuta ble stående fast i lang tid. Det
måtte tilkalles både isbrytere og helikopter for å berge aktivistene.
I juli
2017 prøvde et seksmannsteam fra Storbritannia å ro fra Tromsø til Nordpolen. Den
10. august nådde de havisen ca. 79 grader nord (rett vest for Magdalenafjorden
på Svalbard). Kulde og utmattelse gjorde at de snudde og rodde sørover til de
havnet på Jan Mayen 19. august. Der ble de tatt hånd om til de kunne
berges av den britiske kystvakta.
14
august samme år dro 2 seilbåter fra Nome i Alaska med et tilsvarende oppdrag –
seile til Nordpolen. Reisens høydepunkt skulle sammenfalle med den tiden av
året da sommerisen skulle være på sitt minimum – i midten av september. De kom
"hakket" lengre nord enn roerne fra Storbritannia, men måtte selvsagt
gi opp.
I
2018 sendte Sverige en vitenskapelig ekspedisjon, der man skulle dra til
Nordpolen ved å benytte isbryteren Oden. Dette klarte de til slutt, men her er et
utdrag fra et referat fra båten, kalt "Veckobrev från Isbrytaren
Oden 2018-08-10":
"Som
jag nämnde i texten ovan har det varit väldigt kompakt is, jag har inte sett
liknande förhållanden sedan 2005. 2016, som var förra gången när Oden var så
här långt norrut gick det på ca 5 dagar från iskanten till denna latitud med
snittfart på dryga 6 knop. Det har tagit betydligt längre tid denna gång och
med en snittfart på ungefär 3 knop. Vi är i skrivande stund ca 45 Nm (83km)från
Nordpolen. När isen bjuder på detta motstånd blir man som is-navigatör glad, då
det konstant varit dystra nyheter om ”extremt liten is utbredning i Arktis”
”Isfritt i Norra Polarhavet” ”isbjörnarna drunknar” ”rederier som planerar
rutter över Nordpolen”. Ja, det är då inga isbjörnar som drunknar här. Det
kanske till och med är så att det kan vara svårt att få ner tassarna i
vattnet. Vi är för högt upp på jordklotet för att det ska finnas bra
satellitbilder att ta hjälp av, så det som finns till vår hjälp nu är
helikoptern. Vi kör ogärna i blindo och skulle vi köra slut på vår
helikopter-rek så stannar vi hellre, om inte vädret medger flygning. Att man
stoppar då beror på vi faktiskt inte ser om vi skulle köra in i ett område med
extremt svår is som kan göra att vi får svårt att fortsätta, vända eller rent
av fastna. Jag hade inte tvekat under tidigare expeditioner att fortsätta utan
helikopter-rek, men i rådande is-omständigheter är det oklokt. Vi använder
faktiskt Odens alla resurser och system för att ta oss fram. Vädret har varit
vad man kan förvänta sig av sommaren i Arktis, runt 1-0°C i luften och ca -1°C
i vattnet, sikten varierar mellan dålig till riktigt dålig och vid några
enstaka tillfällen riktigt fint. Vi måste passa på att flyga väg så fort
tillfälle ges, så vi hela tiden vet vart vi ska."
I
år har vi også fått et norsk "Ship of Fools" som har vaset seg nordover
på basis av beviselige feilaktige klimamodeller. Her skulle man komme seg
gjennom Nordvestpassasjen med forskningsskipet "Kronprins Haakon" til
1,4 milliarder kroner. At skipet var bygget i et land med betydelig erfaring
med islagt farvann, Spania Italia (sarkasme! ), var det ingen som undret seg over. Det
gikk som det måtte. De kjørte seg fast fordi de møtte uventet store ismasser
nord for Svalbard. Resultatet ble i alle fall vendereis, en motor ute av drift,
is i propellene og oljelekkasje i et av propellhusene.
Nok
en gang er IPCCs klimamodeller falsifisert.
Uten å kommentere ytterligere har jeg merket meg at Hurtigruten har annonsert reiser gjennom Nordvestpassasjen i 2019.
Lenke: https://www.hurtigruten.no/destinasjoner/nordvestpassasjen/#voyages
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar